Igår efter jobbet på skolan var jag ute och såg över stängsel igen, på det sista hittills obetade gärdet för i år. För att komma dit fick jag gå genom hagen där de går nu och som oftast blev de glada över besök. De inspekterade nyfiket skottkärran och jag fick passa på att gosa med några av dem. Skinande kvällssol, klar höstluft, grönt gräs och fina djur omkring sig – sämre kan man ha det! Några är för blyga för att komma tillräckligt nära, men de flesta njuter verkligen av att bli klappade/kliade på halsen/nacken, man skulle lätt kunna bil stående en timme eller två.
Väl igång med stängslet tog det som vanligt lite längre tid än väntat, är nästan alltid lite mer pill än man tänkt sig. Och så är det lite knöligt för när man grejar med tråden måste det ju vara strömlöst, och när man ska kolla så att strömmen fungerar och går runt överallt där den ska, måste den ju vara på. För att slippa springa fram och tillbaka över gärdena fick istället Carl pila som en skottspole mellan barnen och elaggregatet och dra ur/sätta i kontakten när jag ringde.
Till sist blev det i alla fall klart, men då var det redan rätt så mörkt så jag kunde inte släppa ut dem på det nya, känns ju bättre att det är dagsljus när de ska få koll på var det är stängt och var det är öppet. Men idag kan jag tro att de blev glada när de fick allt detta frodiga goda att äta av, smaskens!
/Lovisa