månadsarkiv: oktober 2014

Lådor och flyttning

Förra fredagen var vi och hämtade hem köttet från Dahlbergs. Styckaren sa att köttet var jättefint, det var roligt att höra!
Sedan under eftermiddagen var det hämtning för de som beställt lådor. Det var aningens svettigt (inte minst att hinna skriva ut alla fakturor med rätt namn och lådnr och vikt och summa), både Carl och jag var lite halvstirriga. Men det var också roligt att träffa alla, både mer, lite mindre och nya bekanta.
Mamma hade bakat äpplekakor och ganska många kom under den utsatta fikatiden och stannade på en kopp kaffe. Men att gå runt och titta på djuren denna fina höstdag – blev det inte mycket med, eftersom det ösregnade nästan hela dagen, det var ju lite synd, men annars gick allt bra!

Här om kvällen hjälptes mamma och jag åt med att få ut balar med grönfoder till djuren, och samtidigt flyttade vi den stora flocken djur till den lilla så nu går alla tillsammans. Glädjen var stor över återföreningen! Särskilt de i den lilla gruppen blev väldigt glada över att träffa sina gamla kompisar.
Det märks att det blivit vintertid med mörkare kvällar, det var nästan svårt i skumrasket att kontrollräkna att alla hade hängt med i flytten (de stod ju inte precis stilla heller!). Det hade väl märkts om någon kommit på villovägar längs med vägen, men det var skönt ändå att konstatera morgonen efter att alla 17 var på plats!
Nu när löven på syrenhäcken har fallit ser vi för det mesta hela gänget inifrån köksfönstret, trevligt!

Rekrytering

I tisdags kväll var vi och tittade på en tjurkalv (som ska tjänstgöra som tjur nästa säsong (minst)). Pappa hade i god tid tipsat oss om en gård som hade kalvar av bra modell men vi fick inte tummen ur att ringa i tid så när vi väl ringde i helgen var de redan sålda. Typsikt! Det gjorde dock att vi ryckte upp oss och tog tag i det ordentligt. Vi fick då tips från ”Mats i Kvarnen” om en gård inte så långt bort och där fick vi napp! Alltså var vi där och tittade.

Herrn i fråga hette Palme (då han var son till en tjur som hette Palmqvist) och var väldigt fin! Mörkgrå med vit bläs. Det kändes också väldigt roligt att det var en trevlig gård med sympatiska människor som var väldigt måna om sina djur, det var ingen tvekan om att djuren hade det toppenbra. Trots att de hade nästan 70 djur hade alla sitt eget personliga namn och de märktes att de fick generöst med gos för de var väldigt tillgivna och goa. Även den stora tjuren (en riktig bjässe!) fick gott om kli och var enligt uppgift ”världens snällaste”. (Han såg verkligen snäll ut, trots sin enorma storlek, men själv hade jag inte känt mig helt avslappnad intill!)
Så i början på december ska lille Palme (nåja, i dagsläget 350-400 kg) flytta hem till oss. Det ser vi fram emot!
/Lovisa

Lite av varje

Oj, inte skrivit på länge. Kan i alla fall rapportera att det hänt en del i hallen! (Det mesta medan jag o Carl varit borta på våra ”vanliga” jobb, märkligt nog…) Foderbordet är klart och blev bra. Pappa har räknat ut och gjort nästan allt, men jag var med på ett litet hörn på slutet. Roligt och lärorikt, pappa har många små praktiska tips och knep att dela med sig av. Nu är också hela djupströbädden på plats – oj så mycket halm, de kommer riktigt kunna bada i den. (Blir ju annorlunda när de gått där ett tag och börjat plattat till och kissa och bajsa, men nu är den verkligen fluffig.) Ska blir roligt när djuren får komma in och göra sig hemmastadda! Nu är deras korta, släta sommarpäls istället lång, tjock och lurvig så jag tror de har det bra ute ännu, trots grått väder, men installningen närmar sig ju nu.

Annars har jag suttit med en del bokföring, tittat i traktorernas instruktionsböcker och försökt få bättre koll på smörjnipplar med mera, och varit på en till kursträff i det Grön Arena-projekt som vi är med i. Det handlar alltså om att arbeta inom grön omsorg – ta emot människor som av en eller annan anledning skulle må bra av att vistas på en gård med djur. Känns som en väldigt bra grej! Som ett led i detta har vi också varit på en föreläsning om säkerhet på gårdar. Trots att bara 2% av befolkningen arbetar i näringen sker 20% av alla arbetsplatsolyckor i jord- och skogsbruk, klart värst av alla arbetsplatser alltså, så det finns anledning att påminnas om att aldrig slarva med säkerheten.

Den här veckan har varit ledsam och jobbig, eftersom bilen var här och hämtade djuren. Två av våra kor och tjuren, som visserligen inte var vår men som gått här sedan i maj och som också var så lugn och fin. Min erfarenhet av de här djurtransporterna sedan innan är att jag mår dåligt över att se dem (på samma sätt som det känns jobbigt att se en ambulans åka i ilfart) och när jag bodde hemma stängde jag in mig på rummet och satte på musik för att slippa höra när den åkte förbi. Att nu i stället vara med ute var jobbigt. Grät redan på morgonen och till och från hela dagen. Försöker tänka på hur bra de haft det och att döden aldrig är rolig, varken för människor eller djur, när eller hur den än kommer. Det är ju inte så att om de hade varit vilda så hade de levt lyckliga tills de blivit gamla och sedan fridfullt somnat in av ålder. Sannolikt hade de dött av sjukdomar eller skador, och en del hade dött redan som små kalvar. Jag hade inte varit inblandad eller ens vetat om det och därför inte mått dåligt av det, men för djuren hade det ju varit värre. Och även om jag har bävat för det här i flera månader, så har de ju själva inte haft en aning om att något alls annorlunda skulle hända förrän samma dag. Men ändå, att vara med och se när de traskade in i bilen, och veta vart de ska, kändes Hemskt. Lika jobbigt som jag hade befarat. Det sista de fick göra var i alla fall att äta gott hö och det gick lugnt till när de gick på. Men usch, en riktigt  tung dag.

/Lovisa