månadsarkiv: januari 2015

Rena spat

I söndags fick en av korna en riktigt go stund! Hon står inne i lagården sedan i torsdags, då veterinären skulle komma och titta på henne eftersom vi har tyckt att hon ser lite tunn ut (veterinären tyckte dock inte alls att hon såg tunn ut). Hon tycker nog att det är lite trist att inte vara med kompisarna i hallen, men å andra sidan går tre av fjolårskalvarna (varav en är hennes egen) samt den nya ”lilla” tjuren precis intill så det kan ju pigga upp.

I alla fall, i söndags  skulle jag klippa henne lite och direkt när jag tog fram saxen verkade hon ha full koll på vad som var på gång, även om det nog var ca ett år sedan senast, hon bara väntade på att jag skulle sätta igång kändes det som. Och vad hon gottade sig! Jag kan tänka mig att det känns lite som massage. Sedan avslutades behandlingen med lite borstning, vilket också alltid är mycket uppskattat. Det är ju alltid roligt att göra någon glad, oavsett om det är en ko eller någon annan, så vi var båda mycket nöjda.

Nu i veckan har vi fart över resten av djuren också (utom några av kalvarna som blev klippta redan tidigare). Saxen låter ju en del men alla utom en (den yngsta kvalven från i fjol, hon är lite rädd av sig) tyckte att det var riktigt gott och stod alldeles stilla och bara njöt! De har så fina svanstofsar kor! Även en helbrun ko kan ha slingor i olika nyanser i själva tofsen, väldigt tjusigt. Vissa har även korkskruvar. Vad gäller luggen har några platt, kort och till synes välkammad pannlugg och andra har i stället lång fluffig spretlugg. Även pälsen är väldigt olika på olika djur, en del har platt och slät, en del lite vågig, en del tjock och yvig och någon annan lite tunnare, någon är väldigt mjuk och någon lite strävare. Fina är de allihop!

Saxen har sladd så att trassla med den i hallen där de går lösa går inte utan vi fick ta in alla i lagårn och binda upp dem i två omgångar. Trots att de nu inte är vana vid att sitta fast i ett halsband var det ingen som hade problem med att bindas upp (utom den minsta lilla då, p g a att hon blir lite nervös när man kommer för nära). Däremot var det lite hallabalo när alla skulle gå från och till hallen. Det var ju spännande att komma in i lagårn där de flesta inte varit på länge (och sedan var det nästan lika spännande att komma in i hallen igen, där de inte varit på… ett par timmar) men tillslut var alla på plats och jag tror att alla var belåtna med dagen!

Naturligtvis skulle man haft före- och efterbilder till detta, men som vanligt var det ingen kamera med. Jag har bara en vanlig mobil (tycker det är ganska skönt att inte alltid ha tillgång till internet) men jag inser att om jag ska få lite bättre ordning på den här bloggen så får jag nog ha en telefon som jag enkelt och smidigt kan ta bilder med och ladda upp.  Det får nog bli så.

/Lovisa

Balbestyr och Palmeankomst

Det var ju inte precis igår nej… Lite som när man skriver dagbok och har missat att skriva ett tag så känner man ett behov av att i alla fall lite resumera de dagar (veckor, månader..) man inte skrivit, men det gör ju oftast att det blir så jobbigt att man inte kommer igång alls, och det är ju ändå bättre att skriva något än inget. Så här kommer i alla fall något.

Idag skulle jag passa på att lagra upp lite balar (de står sedan i somras uppställda på ett gärde) medan det var hårt i backen. Vi har ingen grip-grej till traktorn utan använder gafflarna (liknar som på en gaffeltruck) på lastaren. Det är lite klurigt att putta ner och få upp dem  utan att råka peta hål på plasten. (Och hål vill man inte ha eftersom plasten fungerar ungefär som en konservburk. Går det hål kan fodret bli förstört av syret.) Ibland går det bättre och ibland sämre.

Idag fick jag ner en bal riktigt smidigt, den rullade ner så fint och la sig på rätt håll. Dessvärre rullade den lite väl bra, så i stället för att ligga kvar rullade den vidare utför backen ner mot bäcken, där den slutligen plumsade i. Inte riktigt enligt planerna! Det positiva var att jag sedan lyckades dra upp den (med band och kedjor) på första försöket, det var ju roligt.

Annars måste jag ju berätta att Palme kom hit den 2:a advent! Han fick genast bekanta sig med de tre killar han skulle gå med och det gick så bra som man bara kan önska. Inget bråk alls! De nosade lite på varann och sedan var de som gamla kompisar.

I ströföljetongen har följande hänt;
Halmen blev mycket riktigt drygare när den hackades så det var ju väldigt bra. Mindre bra var att hacken gick sönder! Vi skulle passa på att hacka in på förmiddagen på julafton, men då stannade den, och sedan har den inte riktigt velat gå igen. Så nu får vi köra på ohackat igen. Måtte halmen ändå räcka hela säsongen ut…

/Lovisa